Jag fortsätter gömma mig bakom falska skratt och ständiga leenden, försöker ge skenet av att allt är som det ska, att man mår någorlunda bra, men det är en stor lögn...  det är inte bra och jag vet inte hur mycket mer jag orkar eller klarar av. Jag kämpar verkligen varje dag, mer än vad någon kan ana, mer än vad någon förstår, mer än vad någon ser...
Alla har en gräns för hur mycket man klarar av och den gränsen har försvunnit för mig för längesen...